Kosläpp och hästridning – Dag 11 av 31

Med pumpade sommardäck och nyvunnet självförtroende gjorde familjen sig i ordning för kosläpp ute vid Kåhögs gård i Partille. Åt frukost, bryggde kaffe till thermosen och gav oss iväg. Känns lite lyxigt att sätta sig i en bil som inte har helsvarta vinterdäck på efter en lång, kall, årstid. Bilen känns nyare helt enkelt.

Väl framme parkerade vi en bit bort för att slippa köerna in till den provisoriska parkeringen. Det var mycket folk. Väldigt mycket. Har alltid haft lite svårt för stora folksamlingar. Kanske är en undertryckt fobi av att bara vara 1.70? Någon psykolog får gärna gräva i det. Eller kanske inte vid närmare eftertanke.

Arla hade ställt upp ett långt serveringsbord med kanelbullar och mjölk i små förpackningar med skruvlock. Det var populärt. Av någon anledning reagerar vi människor oerhört starkt när något vi är vana vid att betala pengar för helt plötsligt är gratis. Detta oavsett hur mycket eller lite produkten i sig faktiskt är värd. Personalen på plats tittade förvånat på mig när jag bara tog två förpackningar i lådan. De flesta andra hade ju plockat med sig hela lådan. Kände viss stolthet över mitt kontrollerade begär.

Korna kom ut ut ladan, hoppade, tuggade gräs och sprang. Såg ut precis som jag föreställt mig det. Såg ganska härligt ut. Sonen var euforisk och hoppade upp och ner på mina axlar samtidigt som han smetade in resterna av kanelbulle i mitt hår. Tittade mig runt efter ett lämpligt offer att fråga om han eller hon kunde ta en bild med min systemkamera. Någon som verkade ha koll på hur man tar en bild. Hittade en något äldre herre med en aura av fotokunskap.

– Ursäkta mig. Skulle du kunna ta en bild av mig och min son?
– Ja, svarade han, men du har kanelbulle i hela håret.
– Det gör ingenting. Det är en del av kosläppet med tanke på hur de andra papporna ser ut, svarade jag lite fyndigt och nickade mot publiken på andra sidan för att han inte skulle ifrågasätta mitt påstående.

Gav honom kameran och ställde mig med solen i ansiktet.

– Vart sitter knappen jag skall trycka på?
Min förmåga att läsa av människors fotokunskaper visade sig vara begränsad. Pekade på knappen och bad honom få med både mig och sonen. Tackade för hjälpen och tittade på bilderna. – Blev dom bra, frågade han. Jag ljög och sa att de blev perfekta. Precis som jag ville ha dem (undre delen av mitt ansikte fattades. Sonen samt väldigt mycket himmel kom med. Inga kossor.) Tog upp Iphonen och tog några bilder istället. Dom blev skit dom också.

Efter kosläppet delade Arla ut mjölken som blivit över. Herre jävlar. Folk blev som besatta nr det nu var helt ok att plocka med sig en låda till. Jag fick en rakt i famnen av personalen. Kändes bra, men hur fasen skall vi hinna dricka upp all denna mjölk? Medan kön med bilar sakta ringlade från Kåhög passade vi på att dricka lite kaffe i framsätet, samtidigt som en väldigt nöjd son påbörjade sin fjärde kanelbulle för dagen.

Åkte därifrån och båda barnen somnade i baksättet. Tog chansen och drog iväg till ICA Maxi på Mölndalsvägen. Dom sov i en timme och en kvart. Precis vad som behövdes för att flickvännen skulle hinna storhandla. Underbart.

Klockan var ett när all mat var avlastad och bilen parkerad. Flickvännen gjorde några smörgåsar och vi tog en promenad till slottskogen för att titta på djuren.  Det visade sig bli riktigt bra. Sonen har sedan ettårsåldern varit ganska rädd för djur. Alla djur – oavsett storlek. Men idag v ar det som bortblåst.

Jag vill rida på hästen, sa han och pekade mot ponnysarna (plural?) i hagen ovanför barnens zoo. Visst, svarade jag, men vågar du verkligen det? Bet mig i tungan och förbannade mitt ordval. Om det är något jag lovat mig själv så är det att inte förstärka hans oro för djur. – Självklart skall du rida!

Ridturen kostade 20 kronor och varade i cirka 2 minuter. Förmodligen de bäst spenderade pengarna så här långt. Var härligt att se honom på hästryggen iförd hjälm och ett leende som gick från ena örat till det andra. Det kommer jag leva på länge.

Gjorde pasta med kyckling och lagade barnmat till dottern. Väldigt effektivt. Hela dagen gick i ett litet lyckorus och det har jag förmodligen min fantastiska flickvän att tacka för.

Nu skall jag sätta mig och mata in lite produktinformation i en databas, dricka kaffe och sedan lägga mig i fosterställning i soffan.