Lunchvinst – Dag 22 av 31

Det blev aldrig någon riktig tävling. Medan Karola med ks kompis plockade fram sin matlåda innehållandes en grön ärtsoppa och tre dubbelvikta bitar rökt lax började jag sortera förrätt och varmrätt. Hade kokat en kycklingfilé med morötter, lök, vitpepparkorn och lagerblad. Lite salt. Tog ut kycklingen, filtrerade soppan, reducerade den till hälften och la sedan tillbaka grönsakerna. Fan va gott det blir när man gör det själv. Till förrätt således en grönsakssoppa.

20120516-215725.jpg

Lät kycklingen svalna och glaserade den med en blandning av socker, citron, sirap och chili. In i ugnen på 250 grader ”grillmode”. Hade gjort kyckling med ris och curry till middag. Sparade lite av såsen och gjorde en liten currydressing till salladen, samt la ner en klick pesto vid sidan om. Två skedar ris vid sidan.

Tydligen fick man inte lägga upp sin mat på en tallrik utan allt skulle ätas i lådan. Jag åt soppan och gick med på att den exkluderades som bidrag.

På bilden ser ni tydligt vem som vann. Tyckte mig höra ett ”FINISH HER!” (Mortal Combat ref. YouTube) långt bort i bakgrunden så efter att jag förklarats vinnare av hennes kollegor som inte höll inne på hur mycket bättre min låda var så plockade jag fram en vaniljpanacotta med färska hallon och hemmagjord björnbärssylt ur kylen. Efter att ha gottat mig åt minen jag fick plockade jag ut en ur kylen till henne också.Nästa onsdag får hon en ny chans. Då har vi 80-talstema.

Det hade börjat regna under lunchen. Satte dottern i sin bilbarnstol. Hon somnade nästan direkt. Blev sittandes på parkeringen. Passade på att ringa lite telefonsamtal.

Har alltid gillat regn. Speciellt när man är i en bil eller under en markis på midsommar. Men det skall vara ett riktigt regn. Bästa minnet är från New York när jag var och hälsade på en vän där. Sittandes på ett fik på broadway. Ganska varmt, men riktigt fina platser tittade hon på mig och sa ”Livet blir inte bättre än så här, eller hur?”. Svarade att det enda som kunde toppa detta var ett riktigt ösregn. 2 minuter senare mullrade det till och sedan vräkte det ner. Har nog aldrig sett något liknande. Folk försvann från gatorna och den annars så trafikerade gatan blev helt tyst. Bara jag, min vän, kaffet och regnet. Får fortfarande gåshud när jag tänker på det. Varför jag skriver det här har jag ingen aning om.

20120516-215734.jpg

Avslutade telefonsamtalen i bilen och ringde upp grannen. Hade ett missat samtal från henne. ”Hej, vi sitter och fikar – kommer du?”. Perfekt. 100 meter därifrån och en snabb rusch senare satt man och fikade i finaste mammagruppen.

Hämtade sonen på dagis. Han var i full fart med att hälla regnvatten i hinkar för att sedan hälla ut i samma vattenpöl. Lagade mat (wienerkorv och makaroner) och nattade båda barnen. Karola med k kom hem från jobbet och jag passade på att gå ut och köpa lite Yoghurt och fil. Nu blir det en stund framför datorn, samt lite jobb.

Gick förbi godisbutiken förut. Kändes tungt att inte gå in och handla något. De onödiga utgifterna är helt klart svåra att stå emot. Det tar inte lång tid förrän belöningssystemet slår på och hjärnan säger ”Det är ok att köpa godis. Du har haft en hektisk dag och skall jobba ikväll. Alla kommer förstå”. Det är bara att stå emot. Omvänt så säger ju även hjärnan att ”Du behöver inte träna. Det kan du göra imorgon.” när det är ”tråkiga” saker som behöver göras. Hur många gånger har man inte fastnat i ett fotoalbum när du egentligen skulle rensa ut bokhyllan eller lådorna i sovrummet?