Promenad och blåvit vinst – Dag 8 av 31

Vaknade med helt ok träningsverk i armarna och en lätt vitlökssmak i munnen. Gick upp, borstade tänderna och väckte sedan barnen. Vardagens påklädning gick ovanligt fort även om sonen protesterade vilt mot valet av röd tröja. Försökte med ”men pappa har ju röd tröja på sig”. Hjälpte inte. Fintade honom med rolig färg på strumporna istället. Smart. Glömde att äta frukost själv. Inte så smart.

Det var riktigt fint väder i Göteborg. På vägen från dagis gick jag genom haga och såg hur morgonpigga höll på att avsluta sina caféfrukostar för 85 kronor. Fan va man kände avund. En stund i stillhet med lite kaffe. Gåendes med en barnvagn framför sig så finns det inte så mycket man kan göra än att fika eller ja, köpa något att göra helt enkelt. Har börjat känna tristess över timmarna som inte är planerade. Gick hem och gjorde en dubbel kopp kaffe själv.

Blev en rejäl promenad idag. Väl hemma kom jag på att jag fortfarande inte ätit något. Jag har brutit ett mönster, men lever samtidigt kvar i det. Har aldrig lagat lunch eller haft med mig rester till jobbet. Nu ”får” jag inte köpa lunch ute – då blir det inget alls. Det där är något jag verkligen måste jobba med. Blev en tallrik fil.

Var så trött att jag bestämde mig för 20 minuter på soffan innan sonen skulle hämtas. Under dagen har det ringt en gång. Under mina 20 minuter ringde det fyra. Satte telefonen på ljudlös och snoozade i 15 minuter.

16:55 kom flickvännen hem och jag vaknade till insikten att jag inte hämtat sonen på dagis. Slängde mig upp ur soffan, hämtade vagnen, gick i rask takt mot målet. Kändes som att jag inte var med på vad som hände runt omkring mig när jag gick. Gårdagens flytt och dagens dåliga matintag gjorde sitt.

Med sonen i vagnen och farten uppe körde jag slalom mellan fotgängarna. Nickade mot en pensionär i permobil då vi snyggt tog varsin sida av trottoaren. Sekunden senare brakade det till bakom mig. På något sätt hade hon lyckats köra rakt upp i rabatten. Såg både komiskt och ledsamt ut på samma gång.

”Jag mår inte så bra idag”, sa hon medan jag hjälpte henne upp ur stolen. Frågade om hon ville att jag skulle ringa ambulans, men det behövdes inte. Fastade i ett 50/50-läge. Var hon verkligen ok? Pratade en stund med henne samtidigt som jag högg tag i tre ungdomar som fick hjälpa till att prångla ut permobilen ur buskarna. Hon höll sig hela tiden i min arm. Killarna fick ut chabraket, men så fort de fått ner den på marken började den köra igen. Såg ganska kul ut när de i panik försökte stänga av den. Till slut stannade den och jag tackade, placerade den lilla tanten i stolen och ändrade hastigheten till sköldpadda. Sköldpadda och hare – det är skalan man bestämmer hur fort en permobil skall köra när man har handtaget fullt intryckt. Farmor lärde mig det en gång.

Gumman körde iväg på lägsta fart och jag fortsatte färden hem för att lämna av sonen hemma. Hare-fart.

Avslutade dagen i solen på Gamla Ullevi. Blåvit vinst med 2-0 mot Sundsvall var precis vad jag behövde. Lite energi inför kvällens arbete. Åt fyra knäckebröd med salami på. En kopp te till det. Idag spenderades inga pengar, men knoppen mådde inte så bra av det.

Nu är klockan 23:42 och jag skall frilägga lite bilder. Godnatt.