Sista dagen – Dag 30 av 31

Eller är det? Precis när jag satte mig ner för att skriva detta inlägg så inser jag ju att en full månad innebär att jag egentligen skall hålla mig från att köpa onödiga saker under 31 dagar. Fast tanken var ju också att det skulle gälla från lön till lön. Imorgon blir en bra dag att summera allt över en kopp kaffe, samt berätta om nästa månadsprojekt.

Idag är det torsdag. Karola med k hade redan lämnat för färd till Stockholm. Körde igenom de vanliga rutinerna. Son – frukost. Dotter – påklädning. Son – mer frukost. Dotter – välling. Jag – påklädning. Son – påklädning. Iväg. Idag bröt jag dock mönstret lite för att motivera honom att öka takten. En smörgås i vagnen på väg till förskolan. Blev plötsligt väldigt hungrig och fintade honom lite med att det sprang en katt utanför. Det uppehöll honom i 2-3 minuter och jag fick i mig lite fil och müsli. Har riktigt fastnat för den nya müslin nu. Tar förvisso lite socker på, men det är ingenting emot vad Startmüsli innehåller.

Han höll smörgåsen varsamt i säkert tio minuter. Inte en tugga. Gick ner för trapporna och satte sig i vagnen med systern bredvid sig. Jag öppnade dörren och körde ut. Han tittade pillimariskt på mig och sedan lutade han sig tillbaka och började varsamt äta.

20120524-225751.jpg

Klockan var halv nio men det var redan varmt i luften. Körde genom haga och dofter av blommor gjorde mig på om möjligt ännu bättre humör. Stannade och fotade kastanjeträdet som nu blommar. Ser mäktigt ut.

På förskolan var alla barnen ute. Skrattandes, svettandes, gråtandes, snorandes. Tänkte för mig själv att jag hade aldrig accepterat en sådan arbetsmiljö. Nu har vi löst en ny förskola till honom inför hösten, men ändå. Känns som att man lämnar av honom för att någon skall vakta i ett par timmar. En jävla skillnad på när jag gick på förskola. Eller dagis som det hette då.

Smörgåsen var bara småäten på. Han hade i smyg sparat nästan allting eftersom han visste att jag skulle behöva vänta ut honom. Inte mig emot. Satt i solen och pratade med förbipasserande små monster och slappnade av en stund. Två ”pedagoger” hade gjort en kraftansamling och satt upp en provisorisk arbetsbänk för att såga några pinnar.

Medan de satte fast två tvingar i bordet passade en av pojkarna på att plocka med sig den längsta biten som snabbt blev en karatepinne och åkte, av misstag skall sägas, rakt i huvudet på första bästa barn. Tanken var god i alla fall.

När smörgåsen väl var uppäten drog jag mig hemåt. Ovanför portkoden hade någon satt upp en lapp om en saknad katt. Samma katt som jag använt för att finta sonen med. Ringde och berättade att jag sett den. Visade sig att den varit borta i nästan två veckor och just nu var tjejen som svarade uppe vid Vasa Viktoriagatan och letade. Fy fan. Tänker aldrig skaffa katt. Inte något husdjur alls för den delen. En guldfisk kanske, det har jag ju haft förr.

20120524-225730.jpg

Fikade med grannen och passade efter det att få lite jobb gjort. Mamma skulle komma hem på kvällen för att ta barnen i 3 timmar så att jag kunde komma iväg på lite fotboll på Gamla Ullevi. Hämtade sonen på förskolan precis innan fruktstunden. I vagnen poängterade han det och jag gav vika för ett inköp av valfri frukt. Valet föll, som tur var, på en banan. ”En gul!!”, skulle det vara och han ville välja själv.

20120524-225744.jpg

Mamma kom hem och tog över. Jag kunde smita iväg till Saronkyrkans second hand. Spenderade tio onödiga kronor där, men jag ville ha två små saker därifrån. Återkommer på måndag vad det var jag köpte – och varför.

IFK spelade 1-1 mot Kalmar. Är ruggigt trött på att släpa mig till Gamla Ullevi och bättre känns det inte nu när man ligger 15 poäng efter Älvsbörj. Riktigt illa.

Nämnde på facebook igår om att jag lärt mig en hel del om mig själv genom denna månaden. Nämnde att jag hittat beroenden som jag inte visste fanns. Fick snabbt frågor om vilka det var och kom på att jag inte riktigt kunde svara. Under den bistra promenaden hem från matchen formulerades dock en ganska bra beskrivning. Den kommer imorgon tillsammans med sammanställningen.

Kan säga att det har gått långt över förväntat.