Socialt tryck – Dag 2 av 31

Första utgiften.

Bestämde mig för ett tag sedan att jag aldrig skall slänga ur mig förslag som inte har någon grund och heller inte acceptera sådana från andra.
– Vi borde ta en fika snart!
Hur många gånger har man inte hört eller sagt en variant av den meningen? Och svaret har varit ”Jo, absolut!”. Helt bottenlöst. Meningslöst. En artighetsfras som bara innebär att man känner sig lite dum för att man inte tog tag i det när man träffas nästa gång och påståendet upprepas med samma slut som resultat. Nej, bestäm istället direkt när den frågan kommer dag och tid. Eller säg ”Nej”. Det fungerar också.

Har sedan flera månader bestämt lunch med en kollega. Vi bollade länge när och många gånger gick en planerad dag förlorad då någon av oss i sista stund inte kunde. Lunchidén hölls vid liv genom e-post. Väldigt effektivt.

Lunchen var bestämd till idag. Precis i början av min ekonomiska månad. Ekonomisk betyder inte dumsnål och självklart blev det lunch. Kortmaskinen fungerade inte och jag fick skriva upp en smörgås för 50 kronor på skuldkontot. Det värsta jag vet. Att vara skyldig andra människor eller företag pengar. Nåväl, utan kontanter som bränner i fickan fick det bli så.

Gjorde köttfärspaj av resterna från tisdagen. Sonen fick hjälpa till att göra pajdegen – han var helnöjd.